Själen

Förmodligen finns det inga själar, men om de finns så måste de såklart följa fysikens lagar. Att »finnas« i någon mening som spelar roll (läs: som påverkar eller kan påverkas av materia) innebär att vara antingen materia eller energi (vilket är samma sak), vilket i sin tur medför att man måste följa en massa lagar. Termodynamiken exempelvis. Det betyder att själar antingen skulle framställas av (på bekostnad av) materia och energi (vilket skulle betyda att, om själar inte ombildas, all energi och materia skulle sluta som själar — ät den, värmedöden!), vilket skulle märkas, eller helt enkelt cirkulera.

Frågor:

• Vad är den evolutionära fördelen av en själ? Kan det ha uppstått som en evolutionär biprodukt?
• När får man en själ? Har foster utan hjärna själ?
• Vad utgörs själen av? Partiklar? Energi?
• Hur skulle själen ha uppstått? Om inte apor har själ, när i evolutionen fick människor det?
• Om djur har själ men inte växter, har svampar det? Har encelliga organismer det? Maskar?
• Vilken typ av data lagras i själen, om någon (läs: vad har den för relation till sin organism)?

Möjliga representationer av själar

• Själen är ett slags avtryck av hjärnan (på något sätt!) som finns lagrad inuti strängar/väldigt små skuggpartiklar (förutsätter att strängteorin stämmer), den »skrivs« bara från hjärnan och påverkar inte själva biologin.
• Själen påverkar biologin — verkar otroligt eftersom det skulle kräva jättemycket växelverkan, och mer växelverkan == större risk för upptäckt.

Slutsats

Förmodligen finns det inget sådant som en själ, men om det gör det så är den förmodligen mycket olik den som framställs av kristna eller andra troende. För att det ska vara någon poäng med en återfödande själ så måste den innehålla data från alla sina tidigare liv. Det innebär att mängden information som ska representeras i själen ökar hela tiden, den blir »tyngre« (för det är orimligt att anta att den kan representera mer och mer information med en konstant mängd materia), vilket skulle betyda att de blir mer och mer lätta att upptäcka, och problemet med att det »försvinner« energi/materia från den »vanliga världen« dyker upp igen. Själar måste alltså »raderas« när de återföds, vilket betyder att det inte kan finnas något efterliv. Men om principen »en själ-en individ« gäller så skulle det ju innebära problem när befolkningen ökar eller minskar, eftersom det då skulle bli ett över- respektive underskott på själar. Eftersom de uppenbarligen inte kan nyproduceras eller återvinnas under de omständigheterna så innebär det att själen är opersonlig förutom att raderas efter döden och alltså kan delas upp eller samlas ihop.

• Skriv en likadan om [Den fria viljan]?!
• Jag förstår inte det problemet lika bra, jag har svårt att hantera »ok det är kemikalier och sånt och det är rätt deterministiskt men det spelar ju ingen roll om vi ändå inte kan förutse alla lägen innan de händer«-argumentet. Med lite pseudo-postmodernistiskt argumenterande innebär det ju att vi inte är helt determinerade — ännu.
• Det är inte ett problem, precis som det inte är ett problem att själen inte existerar. Det (att fri vilja inte existerar) är ett faktum folk har svårt att ta till sig, kanske eftersom de inte har tillgång till strålande förklaringar av den här typen!

• Är det ändå inte så att allt är energi dvs materia består av elektroner/fotoner/kvarkar och ljus etc? Och det finns inget som talar för att något skulle vara intakt efter en död, vad händer tex om kroppen delas (i flera delar och sprids ut t ex) eller själen om det nu skulle vara separerat (vilket jag starkt tvivlar på då argumentet för låter lite som t ex »röst i telefon utan telefon«). Eller varför inte säga så här, de som äter kött, har de då en otrolig mängd med själar i dig som bråkar runt? varför skulle en kropp och en själv vara delbara? Jag tror det är svårt att inte börja diskutera »verkligheten« kring sådant här för det hänger så mycket samman med föreställningar om döden och livet. Jag menar den »verklighet« vi ser kan mycket väl vara ett skuggspel och vår tro på död och liv fjättrar oss i en sådan tillvaro. Det här är bara mina första generella tankar efter att ha läst igenom texten, men jag är helt klart intresserad av att styra upp lite. —elva
• Den första delen av din kritik, den om delbarheten, håller jag med om, en själ måste nästan vara atomär, och det passar verkligen inte in i fysiken. Den andra delen håller jag inte med om, eller snarare: jag finner den ointressant. Jag förutsätter i mitt argumenterande att det vi ser och kan ta på i åtminstone någon mening är sant. Däremot förstår jag inte den senare delen av din kritik, menar du att vår uppfattning om liv och död skulle forma...vaddå? Jag är inte med på ditt till synes väldigt subjektiva verklighetsbegrepp. Det luktar gymnasial existentialism om det, men utveckla gärna tankegångarna så att jag åtminstone förstår vad du menar innan jag avfärdar dem. —Tuss

• Vilken definition av själen är det du argumenterar mot? Det finns många olika, t ex: den kristna odödliga med spirituella egenskaper, den romantiska som förklarar känslor, den moderna som mest visar på en individs tanke och känsloliv och inte har med återfödelse att göra, psyket. Om du argumenterar mot den sista står den inte mer i konflikt till fysikalism än vilket mentalt påsåtende som helst. Hur förklarar man det omedvetna, att tankar kan leda till handling och att människan har en fri vilja med fysiska beskrivningar? Problemet är väl att sammanfatta hur hjärnan som helhet kan ge det mentala, alltså att tankar har egenskaper som innehåll och inte rumslig utsträckning. Hur förstår man andra människor utan att förutsätta att dom har en själv eller ett psyke? Utan att tillskriva den man talar med, fri vilja att välja sina ord, att den har ett medvetande varigenom den kan ta fram minnen, lagra vad du säger och tolka det. —Repabil
• Jag argumenterar mot den slags själ som definitivt inte finns, alltså den odödliga typen. Sen tappar jag dig. Om man väljer att använda själen som en metafor för psyket så är det väl lite konstigt, men inte fel. Vad beträffar konceptet fri vilja så är det inte det jag argumenterar mot här (även om jag tvivlar på att det finns något sådant heller). PS det som den länkade wikpiedianoden handlar om verkar vara ett ganska flummigt jippo.
• Vad tycker du är flummigt med wpnoden? Vad jag menar är att oberoende av om själen motsvarar en odödlig variant eller något likt det vi kallar psyket blir det svårt för fysiken att beskriva det mentala som utgör själen. Hur förklarar fysiken och dess lagar mening eller innehåll? T ex hur kan mina tankar ha innehåll enligt fysiken? Angående fri vilja dras det in i diskussionen om man reducerar själen till fysiska lagar. Hur kan någon göra ett medvetet val om allting nödvändigtvis följer fysikens kausala lagar? Alltså hur kan min vilja att röra min arm omsättas i fysisk aktivitet om fysiska ting enbart påverkar fysiska ting? Vad jag försöker beskriva är problemet hur en tankerörelse kan ge en fysiska rörelse? Är sådana rörelser samma sak eller olika sidor av samma mynt? Hur kan dom i så fall ha absurt skilda egenskaper; det ena innehåll och det andra utsträckning. Vad jag vet är inget av detta något dagens fysik kan förklara. Jag har inga svar, tycker bara en hel del inte kan förklaras av fysiken på ett tillfredställande sätt och att en del slutsatser här är konstiga. —Repabil
• Aha, jag ser det som ett slags försök att åberopa »God of the Gaps« att försöka stuva in en själ som skulle interagera med hjärnmaterian eftersom vi inte ser hur den kan skapa tankar etc. Som jag förstår det är det helt enkelt bara mer komplicerat, på samma sätt som jag inte kan se mina program om jag skruvar upp en hårddisk och tittar på magnetskivan. Jag vill också påstå att själ (i bemärkelsen »psyke«)/materia är ungefär som mjukvara/hårdvara: mjukvara kan inte existera i någon form utan hårdvara som representerar den. Sen är jag, mycket som en följd av att jag inte tycker mig se någon Gud eller några själar, också mycket skeptisk till konceptet fri vilja. Däremot håller jag med om att det finns mycket som fysiken inte kan förklara, men jag förstår inte hur det skulle vara fog för att stoppa in något övernaturligt. —Tuss

• Om jag skriver ett data program och så kör jag processen i ett OS har datan själ då?!?!??!?!?!? Om jag sätter igång ett timglas har sanden själ!?!??!?! Processes ain't matter. —Sandra
• Menar du att ett medvetande är en process? Jag förstår inte.
• Gissar att det handlar om en kritik av funktionalismen. —218l