Jag har väldigt svårt att tycka om personer som är förtryckta, och som i sin tur förtrycker andra på samma grunder som de själva är förtryckta.
Som personen som blir mobbad, och sen mobbar någon annan bara för att undvika att själv bli mobbad?
- Men vi gör det för att vår självkänsla har blivit förstörd av all mobbing så det är enda sättet att hävda oss.
- Utveckla gärna, jag förstår inte misstänker jag. —Robin
- Det var inte jag som skrev det där men jag tror att tanken går som följer: människor har behov av bekräftelse. Detta är enligt de flesta psykologiska teorier så gott som »inbyggt« och är svårt att »välja« bort (om man ens tror på fri vilja). En mobbad person har inte fått den bekräftelse hen behöver, och om hen ser en chans att få den bekräftelsen så tar hen den chansen - oavsett om det innebär att börja knarka, mobba andra, bli frikyrklig eller för den delen gå med i en anarkistisk aktionsgrupp. Jag förstår att du inte tycker om dem - det gör inte jag heller - men jag förstår varför de gör som de gör och i deras situation skulle jag göra samma sak (istället gick jag med i en anarkistisk aktionsgrupp, ungefär) —Job
- Ja, det var ungefär så jag menade. Blir man mobbad så pallar man inte alltid gå omkring och vara snäll mot alla hela tiden. Då är det bättre att mobba vidare, »pay it forward« helt enkelt.