(Notera: namnet har inte så mycket med texten att göra, utan är mer en passning till Darwins bok Om arternas uppkomst.)
Om man ska diskutera ett ”ideologiernas krig”, i vilket det är möjligt att segra, så är det en bra idé att definiera mer exakt vad det innebär att segra. Eftersom tävlingen är att betrakta som en tävling om röster eller själar (kopplingen till religion och frälsning är inte så långsökt som den först kan verka), vad innebär det då att vinna? Att man har varenda människa i hela världen på sin sida? Att det inte finns en enda kotte som inte håller med ideologin i fråga? Eller räcker det med att ha en stark majoritet? Och i så fall hur stark ska den vara?
Ett annat problem som man stöter på är när man ska definiera en ideologi. Exakt var går gränsen mellan ”hel-liberalist”, ”halv-liberalist” och ”något annat”? Måste man hålla med i alla ideologins hjärtefrågor och hålla dem för heliga ord, eller räcker det med att man accepterar en stor majoritet av dem i de allra flesta frågorna?
Det tredje, och kanske det största problemet om man vill följa en ideologis framåtskridande, är ideologiernas mutation och evolution. För precis som Darwin upptäckte när han klev i land på Galapagosöarna och såg hur olika typer av fåglar hade utvecklats för att passa sin omgivning, precis så fungerar tankar och idéer. Faktum är att vi har alla förutsättningar för att evolution ska kunna äga rum; vi har ett urval, i och med att individer väljer vilken eller vilka ideologier de ska följa, vi har en population, de redan existerande ideologierna, i vilken det finns variationer som kan korsas för att få ”avkommor”, vi har till och med mer avancerade begrepp som geografisk isolering och liknande som påverkar urvalet, skapandet och spridandet av ideologier. Det finns också ett negativt urval, i och med att strömmar inom den mänskliga kulturen snabbt kan slå ut vissa ideologier och göra andra till ”kung för en dag”. Och i samma takt som nya, mer optimerade ideologier uppstår, i samma takt förintas och marginaliseras de gamla som inte längre håller måttet, även om det här dyker upp en intressant möjlighet för jokrar som har varit i princip utdöda i flera år att komma tillbaka, speciellt i geografiskt isolerade områden som till exempel småbyar, en möjlighet som inte riktigt finns i samma utsträckning i den naturvetenskapliga varianten på evolution.
Som exempel för vad denna evolution kan ställa till med, specifikt i fallet med liberalismen, kan man ta det faktum att det i princip var tidiga liberalister (och socialister, men vi tänker bort dem för ögonblicket) som deltog i den franska revolutionen. Vilka de gjorde revolution mot? Konservativa mest, även om de inte kallade sig för konservativa ännu. Konservativa blev de först efter revolutionen, som en direkt följd av den. Och vilka partier var det som vann valet i Sverige år 2006? Jo, en blandning av konservativa och liberaler i olika upplagor. Forna dödsfiender såg nu inga som helst problem med att styra ett land tillsammans. Förmodligen vänder sig revolutionärerna från slutet på 1700-talet sig i sina gravar, de skulle antagligen inte känna igen det vi idag slarvigt kallar ”liberalism”.
Ett annat intressant exempel är den socialistiska revolutionen i Ryssland, vilken till slut bildade Sovjetunionen. Den var ett ganska tydligt exempel på hur en ideologi formas om när den placeras i rampljuset, för att sedan komma ut som något helt annat. Hur ska annars de hemliga poliserna och terrorväldet som förekom under unionstiden förklaras? Det är ett vanligt uttalande att ”makt korrumperar”, och det gäller även i fråga om ideologier: det är lätt hänt att en ideologi som ges alltför mycket inflytande snabbt muterar och blir till något helt annat, eller att den helt sonika delas i flera undergrenar eller att den helt enkelt tolkas fel eller frångås, vilket troligen var fallet i just sovjetexemplet.
Så vad händer när en ideologi har lyckats slå sig fram i världen och raskt vinner trogna anhängare? Först kommer allt sannolikt att vara gott en period, och man kommer att vara nöjd med framgångarna. Men eftersom det inte finns någon kontrollenhet som ser till att ideologin behålls intakt (och tur är väl det!) och eftersom det finns i princip lika många åsikter och infallsvinklar som det finns människor i världen, så kommer det troligen att sluta med att det uppstår splittringar inom ideologin. Det kan fortsätta så i frid och fröjd, eftersom en viss mängd variation till och med kan vara positivt för en ideologi, men när ett visst tröskelvärde har uppnåtts så kommer instabiliteten att öka. Antingen slutar det med att den ”stora” grenen av ideologin överlever och att de andra bitarna försvinner, reformisterna ger upp, eller så bildas det subideologier.
Avknoppningsprocessen kommer sedan att fortsätta, i proportionell takt med hur populär och spridd ideologin är, med följden att det som finns kvar hundra år efter skapandet knappt ens påminner om utgångspunkten. Cirkeln blir sned. Allra tydligast blir detta när en ideologi, likt liberalismen, får en så avgörande ställning i världen, den tunnas helt enkelt ut så mycket att det inte finns något kvar av den, och alla andra ideologier kommer att, i enighet med den evolutionära modellen, inkorporera delar av segraren i sina manifest. Som genetisk kod har alltså ideologin lyckats i sin avsikt att sprida sina idéer, men på ett rent ”personligt” plan har den förlorat, eftersom den till slut har tillintetgjorts. En ideologi lever oftast bäst på att inte vara styrande, så fort den får makten blir den en del av ”det onda imperiet”, och kommer därmed att dala i popularitet, tills den ersätts av en annan ideologi. Och så vidare, runt runt.
Just liberalismen har, om man ser till läget idag, gått ganska långt in i avknoppningsprocessen, och man kan också skönja hur liberala idéer inkorporeras i till exempel socialdemokraternas valmanifest, eller hur det bildas blandpartier bestående av liberala/konservativa krafter. Det innebär att man skulle kunna se det som om liberalismen, i den mån det är möjligt, har vunnit, just i och med att den är så inflytelserik. Frågan är bara hur mycket som är kvar av den och om vinsten verkligen var värd priset.
(en del kursiveringar har fallit bort i kopieringen, jag kanske fixar dit dem sen).