11/4–03
Herregud! Musik kan vara så... mindblowing! Sitter och lyssnar på Pixies och man vill ju bara explodera! Musik är en så stark kraft. Den kan blåsa rent. Det är en handgranat för själen!
MUF var på skolan idag, jag satt en bit ifrån dom i mina Dr. Martens och såg hotfull ut (är i och för sig rädd för att jag ser tämligen ofarlig ut... fan). Jag tänkte på en sak när jag satt där och tittade på dom. Dom var väldigt många, kanske tio-tolv stycken och jag ville egentligen gå fram till dom och säga nåt smart, men jag visste inte vad. Det känns så avskräckande att gå fram själv när det står en hel hög med små blådårar och pladdrar sitt sktitsnack. Vad skulle jag säga förresten? Öh.. jag tycker ni är... typ, störda! Min största känsla när jag ser dom är ju att dom är idioter och det kan man ju gärna inte säga till dom, inte rakt ut i alla fall. Sen får jag allid en sorts barnslig lust att typ börja sjunga på Internationalen, prata om moderatsvin lagom högt, gå förbi dom invirad i en sovjet-flagga. Det är jobbigt när jag känner så, för det är så omoget, men, men det vore skönt att göra något sånt nån gång.
Till dig: How I wish / how I wish / you were here