Jag känner mig tom, varför vet jag inte. Tom för att jag inte riktigt vet nånting alls. Vet jag varför jag skriver sakerna till henne? Vill hon nåt med det hon skriver? Tom på tankar, tom på energi. Tom på allting och ingenting. Välkommen till verkligheten säger en röst, då jag öppnar en dörr, stänger den genast. Jag vill inte till verkligheten, jag vill vara här, där ingenting någonsin händer.
Men det kanske gör mig tom?
Jag känner mig tom, varför skjuter jag bort henne? Kommer tomheten alltid att vara min närmaste följeslagare? Hon ger mig det jag vill ha men jag kan inte ta emot det...rädd att såra att inte kunna hålla ett löfte. Bättre att ta avstånd..då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag kanske kommer att såra henne. Hur känns det egentligen att vara kär...kommer jag någonsin att veta det? Hatar hon mig nu...är hon för alltid borta?