Ekonomiska Teorier

Baserat på ett inlägg postat på Gnuheter av Sunnanvind den 2003–08–19 16:42:47

Gåvoekonomi skiljer sig från marknadsekonomi markant.

Man kanske kan dela in postfeudalistiska ekonomier i tre olika former (lägg märke till stringensen):

  1. Kapitalfixerad marknadsekonomi - handlar om köpande och säljande, aktier, räntor, avkastningar, valutor, reklambugdetar.
  2. Byteshandelsmarknadsekonomi, eller vad man nu ska kalla det - handlar om en mild abstraktion av utbyten, byteshandel. Fureai kippu är ett bra exempel på det, eller bytesringar - »du är vår advokat så målar vi ditt hus i utbyte«.
  3. Och så gåvoekonomi. Commons. Man lägger sakerna/utför tjänsterna i en gemensam pool. Man tänker »What goes around comes around«, »det ordnar sig«, och så vidare. Man har fåren på en gemensam betesmark. Man har källkoden under en fri licens som gör att alla får använda all kod.

(ESR blandar i Nybyggare i noosfären ihop kategori tre och två ovan, han tror att man i en gåvoekonomi »handlar« med »status« eller »anseende«, bortse från honom.)

Den sanna gåvoekonomin är enklare, mer laidback än byteshandeln, eftersom man inte behöver kvantifiera allt. Är något samhällsnyttigt så är det, så är det inte mer med det. Problemet blir att definiera vad som är samhällsnyttigt. Den kanske ligger ganska långt bort från dagens psykologiska och sociala strukturer, vad vet jag, och då kan man komplettera med olika system från kategori 2. Fureai kippu tyckte jag var en bra idé just därför att det var »öronmärkt« till bara vård.

Ett system som tar egenskaper från både kat-2 och kat-3 som jag har spånat på är ett »hall of fame«-system, avsett för ett hushåll/kollektiv, en projektgrupp eller en mindre arbetsplats. Det fungerade som så att man hade någon stans att skriva upp saker, t.ex. en wiki, en whiteboard eller ett anteckningsblock, och där skrev man upp allt man gjorde som man var stolt över. T.ex. »Jag diskade er disk« eller »Jag köpte för trettio kronor följande livsmedel...« eller »Jag talade i telefon med kunden och skrev upp följande klagomål...« eller »jag skrev rent projektplanen«. Detta skulle man sedan ha som underlag i eventuella »vem-har-gjort-mest«-gräl som vi stackars svenskar ibland drabbas av när vi testar en kat-3-ekonomi. Jag kom dock aldrig fram till om den skulle hjälpa eller göra saker värre. :)

Egentligen förespråkar jag en renodlad kat-3. Det finns dock stora möjligheter till fusk så den gör sig bäst i en överflödsekonomisk situation (icke-brist), även om vi testat den även i en bristekonomi, med motiveringen »När man bara har tre äpplen på fyra personer gör man äppelmos«.

Negativ ekonomi lär också vara bra. Istället för att tex kunna ha en hundring vars värde kan öka om du lånar ut den till en bank (som sen lånar ut den till andra och ber de slåss) så minskar hundrigens värde efter en månad eller valbar tid. På så sätt lönar det sig inte att ha pengar, man vill helst göra sig av med de. Glöm inte LETS heller. — Evul Troll

Angående kat-3. Se Tradey of the commons och Tragedy of the anticommons

En annan intressant ide?

Solidar

Finns det någon handgranatisk ekonom som kan tänkas kommentera det här? —Job