Så här »är« det:
- Citationstecken runt den citerade texten.
- Inga citationstecken, däremot gärna kursivering (gärna med cite-taggen), runt källan.
Cite på handgranat skrivs
»Fel«:
Oh, det är så jävla synd om mig, ve att jag var den att ställa klockor - Shakespeare, »Hamlet«.
- »The time is out of joint:—O cursed spite, That ever I was born to set it right!—«
»Rätt«:
»Oh, det är så jävla synd om mig, ve att jag var den att ställa klockor« - Shakespeare, Hamlet.
Alltså jag (Sunnan) är själv skitdålig på det här.
Det finns olika traditioner kring detta
I Sverige brukar man ange en titel med citationstecken runtomkring, »Den tredje vågen«. I USA har man traditionen att kursivera titeln, Fargo.
- används det inte rätt ofta när någon försöker visa att ironi avses. Ex: »verkligen« kul alltså!
- det användningsområdet kan reta skiten ur mig.
- Varför? Det finns en historisk förklaring; att man menar »så kallat«. T.ex. om någon tycker att den har en pizza och man är ond och sarkastisk mot den kan man säga »Ja det var ju en fin »pizza« hör du!!!« och då menar man att du kanske kallar det pizza men inte jag.
- Allting är roligt med måtta. Men när människor slutar argumentera och istället överlåter all logik på dubbelfnuttar, kan man lika gärna kasta in handduken. Ex: Ja, det var ju en »bra« förklaring »du« hade. Nu förstår jag »verkligen« hela sammanhanget och »tackar« för »upplysningen«.