Går längs med havet på kajen intill havet. Under skorna knastrar singeln. Gruskornet alltså, ingen levande människa.
Vandring är en slags förbannelse och bestraffning. Kan inte sluta gå. Måste gå härifrån.
(just nu årckar jagh icke skrifva meehr)
- Ja, jag går och går också, men jag kommer alltid till dörren, inte undan. —Tuss